Glass i stora last
Kategori: Sydney
Idag var ingen bra dag på jobbet, jag kände mig som Askungen. Michelle kom hit, Michelle gör det, MICHELLE!! Om fallet var så att jag inte kunde mitt namn så skulle jag efter denna dag aldrig glömma det. Jag förstår att dem ropar och vill att jag ska göra det ena efter det andra. Problemet är bara att jag vet vad jag ska göra, hur jag ska göra det och när. Min arbetsmoral är otroligt hög, jag lär mig fort och jag står inte stilla en sekund. Jag jobbar jämt och fokuserar på kunderna till 100 %. Ber någon mig skära apelsinerna så vill den andra att jag ska torka ur skåpen samtdigt som den första lackar över att jag inte fortsätter skära apelsinerna. Baristan vill att jag ska hämta kaffe samtidigt som den andra vill att jag ska fixa en smoothie. Mycket ska göras absolut, och jag tycker att det är kul med stress, men det är inte okej när "new girl" (jag) ska göra allt medan de andra står och skämtar med varandra.
Därför (hur trevligt det än är på NOOK ibland och hur snygga kläder jag än har) blev jag överlycklig när jag såg ett sms från Stephan (chef på Gelatissimo) att han ville ha en intervju med mig imorgon och såg framemot att ha mig i sitt team.
Jag känner mig dum riktigt dum, men jag ska be min nuvarande chef om ursäkt och förklara varför jag inte klarar av att jobba hos honom och jag hoppas att han förstår. Förhoppningsviss trivs jag bättre på glassbaren (om jag får det). Australien resan ska trots allt vara någon form av semester så därför vill jag inte ha ett jobb där jag känner mig dåligt behandlad.
Skönt att kuinna skriva av sig här! =)
