surfersparadise.blogg.se

 

Yesterday was so much fun, it was one AMAZING night at Giligans in Cairns with our awesome german friends! 

 

 

Dagen har bestått av morgon bad i stekande sol och eftermiddags bad i spöregn. Misslyckat jobbsökande på morgonen och misslyckat jobbsökande på eftermiddagen. Vi har än sålänge fått två erbjudanden en med alldeles för lite betalt och ett annat som vi aldrig skulle hunnit flyga till med så kort varsel. Vi har haft alldeles för mycket tur under resans gång så kanske är det nu våran tur att ha lite oflyt. Ni undrar förmodligen varför vi så gärna vill stå och slava på en farm och plocka frukter i stekande sol (?) Dels för att när jag och Mike bor i en storstad (som de två storsparare vi är) går det plus minus noll, även för att farmjobb kan på vissa ställen vara riktigt bra betalt och det skulle ju inte sitta helt fel att pengar kvar när man kommer hem till Sverige och är arbetslös. 

 

I söndags var det utgång med massa snyggingar. Även ikväll ska vi slå oss samman med dessa underbart sköna människor. Sista träffen innan dem flyger till Melbourne, kommer sakna dem som bara den!! =(

 

 

Dagen började tidigt även idag och dykning var dagens aktivitet. Jag trodde att vi skulle dyka vid någon ö nära land, men båten styrde oss rätt ut mot havs och stannade där vi inte kunde se land åt något utav hållen. Dykningen gick riktigt bra, inget gick fel och jag fick inte panik som när jag och Micke dök i turkiet. När vi snorklade såg vi en riktigt stor barakuda och massor utav "hitta nemo", och när det äntligen var dags för oss att dyka så såg vi tro det eller ej en HAJ, äntligen! En väldigt söt liten haj på 1.5 meter simmade förbi oss, men ändå. det gjorde hela vår dag. Nu är der bara fyra dagar kvar i Cairns, sen har vi inte en blekaste om vart vi tar vägen, melbourne eller perth. Time will tell!

 

Tidigt som f*n imorse, kom bussen som skulle ta oss till Tully river. Idag stod waterrafting på schemat & även denna överlevde vi). I början var jag och Mike något besvikna, för mycket snack och lite åka. Men efter ett tag vart det bättre och vi fick hoppa från klippor, åka under vattenfall, forsarna vart bättre och vi fick hoppa ur båten och flytta ner på vissa ställen. Det var elva båtar och cirka nio av dessa var asiater & jag måste medge, jag älskar asiater! Dem nickar, svarar ja, skrattar och säger saker som dem inte har någon aning om vad dem snackar om. Tjejerna är super gulliga och killarna sjukt roliga. En av båtarna välte och en japan kommer upp ur vattnet skrattandes och säger "I lost my foot" (han hade tappat sin sko). Dagen i sin helhet blev tillslut riktigt bra. Nu blir det reunion med John och Andy på Pj:s. LATERO

 

 

Flera hundra trappsteg, äntligen uppe. Fyra personer innan som ska hoppa, innbärande väntan som får mig att skaka, andas tyngre och hjärtat slår hårdare än någonsin. Ynka 50 meter är Australiens högsta och ända Bungyjump.. Vilket jag kan säga räckte för min del. Jag har aldrig varit med om något läskigare, aldrig. Samtidigt så otroligt underbart och fantastiskt. Jag vill hoppa igen och igen och igen! Här kommer hundra tusen bilder bara för att jag är så stolt över att jag klarade det! 

 

 

 

Maten för fem dollar var grym, även en god drink ingick i priset! AMAZING

 

 

Ikväll ska vi slå på stor och fira genom att gå o äta på en restaurang bredvid hostlet som erbjuder 5 dollar menyer, hur bra? Happy valentines day allihopa, massor av kärlek önskar Micke och Michelle <3<3

 

 

Väll framme hade vi inte en blekaste om vart vi skulle, då vi inte bokat ett hostel. Vi kom fram till huvudgatan och gick in till Global Waterfront, och insåg att vi även hade vouchers där. Inte det bästa hostlet här i Australien kanske, skulle inte rekomendera det till någon. Men vi valde att ta ett privat room för första gången på hela resan, annars har vi alltid bott med minst fyra andra människor. Så 16 dollar per prson var  ett överkomligt pris. Jag har hunnit boka in bungyjump för imorgon, waterrafting och diving. Vi har även hunnit ta en sväng till Lagoonen här i Carins för att svalka oss, innan vi sprang till wicked travel för gratis wi-fi = söka jobb. 

 

 

 

Sanningen om vårat ständiga sökande på gratis wi-fi. Här spenderades gårkvällen. Två kalla rumpor och många myggbett är faktiskt riktigt värt en timme av av lite socialisering med dem där hemma! =)

 

 

 

Alarmet stod på 06.00 då vi klockan 07.00 äntligen skulle få kasta oss ut från ett plan för allra första gången i våra liv. Vädret var tyvärr inte på våran sida så vi fick skriva på papper för att sedan åka tillbaka till hostlet och vänta, vänta och vänta. Jag trodde aldrig att vi skulle få hoppa, tills en tjej plöstligt kastar upp dörren till vårat rum och skriker "Skynda er, bussen går nu, vi ska hoppa". Vi får titta på en dvd som visar hur man hoppar ut och hur man landar. Därefter blir vi informerade om att vi är i grupp numer två, vilket innebär mer väntan. Jag hinner bli nervös, arg för att vädret kanske hinner bli dåligt, vara sjukt taggad till nervös igen och få ont i magen. Bussen till flyget tog 20 minuter, även flyget tog 20 minuter. Mike satt närmast öppningen och jag strax bakom, utsikten var gudomlig och känslan inför att man snart ska kasta sig ut var helt obeskrivlig. Röd lampa tänds - vi sätter på oss glasögonen, gul lampa tänds - öppningen öppnas till max och kylan tar sig in, grön lampa tänds - innebärande att Mike far ut ur planet. Fem sekunder senare även jag. Vi gjorde volter, jag hann älska livet, jag hann frysa, jag hann tänkta "ta inte slut än, snälla" och jag bara log, hela vägen. Det var sjukt, helt sjukt jäkla obeskrivligt underbart, det bästa jag någonsin gjort och jag vill göra det igen flera hundra gånger till. SVINGGRYMT kan inte ens mäta sig med hur bra det va. Micke fick även styra sin fallskärm! Tyvärr finns det inga bilder då det skulle innebära nudlar för oss till dess att vi hittar jobb, detta får duga. 

 

 

Hostlet i Mission beach (Absolute Backpackers) kändes som ett spa. Riktigt fräsht var det, och personalen var väldigt trevliga. Gillar även poolen samt deras skyltningar.

 

 

 

Kvälls promenad till stranden, där man dock inte får bada på grund av maneterna, eller magneterna som Micke säger. 

Två dagar på en båt, ett bränt ansikte och många fina minnen. Whitsundays seglingen var flera hundra gånger bättre än vad jag trodde att de skulle vara. Vi såg sköldpaddor och riktigt stora fiskar, en barakuda och hitta nemo, spindlar och ödlor,matat havsörnar och sett en stingrocka. Jag önskar att vi hade haft en undervattens kamera då fiskarna var så nära som man kan komma och överallt. Paradiset, här får ni massor av bilder, dessa får tala för sig själva. 

 

 

 

Dagen har bestått av incheckning på detta super coola regnskogs hostel som kostar enbart 80 kronor natten, återträffar med en hel den personer vi mött längst kusten,