Nu är det sista jobb veckan och det känns såååå sjukt bra. Idag var det boxing day (röd dag). Dagen efter jul, dagen då rean börjar, dagen då people goes crazy. Som vanligt hade jag en hel del bittra kunder, men idag kunde jag vara lycklig ändå. Inte varje dag man får 38 dollar i timmen med yrket som glass försäljare.
Imorgon dör vi, och jag tänkte bara säga att utifall att vi gör de, familj och vänner,
jag älskar er <3 Höhö ..
Ska bli grymt spännande i alla fall att se om något ut över det vanliga händer, det spekuleras ju om att människorna kommer bli as smarta (hoppas) eller att electriciteten kommer försvinna, i så fall är det här sorgligt nog mitt sista blogg inlägg.
Tänk om jorden inte går under och så finns det en massa människor som har byggt sådanna där jätte båtar någonstanns (ni vet dem från filmen) och att en massa rika människor som via kontakter faktiskt bokat vip biljetter på dem redan. Skulle vara intressant att veta.
Haha jag googlade saken, tydligen ska berget Rtanj i Serbien klara jordens undergång. Kraften från bergets inre ska uppenbarligen rädda alla i bergets närhet. Dock är alla hotell i närheten fullbokade, typiskt.
Jahapp, nu vet ni hur det kan se ut i mitt huvud när jag diskuterar med mig själv & inte har jag blivit klokare.
Idag vart jag inringd till jobbet. Stephan ringde när vi låg o sov (klockan 11, pinsamt) Vi måste verkligen börja ändra på sovrutinerna här borta, men det är svårt när jag aldrig börjar innan elva och micke aldrig innan tre. Imorgon är vi båda lediga då ska vi på äventyr!
Några dollar fattigare. Bokat och klart. Det känns bra nu. Snart drar vi.
Tolv timmars flyget ifrån London gick fortare än väntat, men med bara totalt tre timmars sömn och ont i hela kroppen, känner man sig väll inte riktigt på topp. Vilken tur då att vi enbart inte älskar varandra för utsidan.
Nu har vi varit här i snart fem timmar och flyget lyfter inte förens om en. Vi har hunnit göra det mesta som man kan göra på en flygplats så som att gå omkring, äta och fönster shoppa. Vi har även hunnit prata med Milan på Skype, och det gick bättre än vad vi trodde, utan att rösterna dröjde några sekunder! You gotta love Wi-Fi!
Sista Sista Sista, sen är vi äntligen framme! :)
Värt att nämna är att vi kommer befinna oss 9 timmar förre er, så ni vet, ifall ni saknar oss och vill ringa :)
Nu befinner vi oss nog i London. Vi är förmodligen svintrötta och jag har födmodligen redan gått min älskling på nerverna 100 ggr. Londons flygplats är gigantisk och vi har säkert redan slagit ihjäl varandra i ett bråk som handla om ifall vi ska gå åt höger eller till vänster. So dont trust nästa tidsinställda inlägg i Hong Kong, vi kanske inte klarade oss hela vägen dit!
Nu är det bara tre timmar kvar i London, 11.50 h till Hong kong, 6.15 där och sen bara,.. 9,15 till Sydney.
Vi välkomnar trä smak i baken, dålig sömn, tröga skämt och äcklig mat! We are on our way!
Äntligen är akvariumet överlämnat till Mikes pappa, så Bob & Co är i trygga händer,
Tack Milan :)
Efter blod, svett och tårar (fick säga farväl till ett par kjolar och klänningar) så är jag nästan klar packad. My life in a backpack. Måste passa på att gnälla lite om hur jävligt det är att vara brud ibland. Jag bestämde, ångrade, bestämde mig igen, packade, ångrade mig, packade upp & sen packar Micke sina kläder på fem minuter, så otroligt orättvist!
Listan på vad som ska göras bara växer och växer, vi blir bara tröttare och tröttare, borde sova, kan inte stressen ökar, blir tröttare, borde sova. Ond cirkel!
Imorgon bär det av och vi är galet taggade, väckarklockan är ställd på 06.00 inte lika taggade..
25 september 2012, 15.40 lyfter flyget ... Detta blir vår sista natt i Sverige på ett bra tag, Godnatt <3
