Jag har gått upp lite i vikt här i Australien på grund av alla nudlar och allt nytt (onyttigt) man vill pröva, opps. Nu har jag däremot hittat en grym solution! Ni ska se mig efter ett par månader när jag enbart har ätit dessa ,, Marknadsföringen ser till och med ut som följande "It's okey to dubbel dip when you eat fit chips". Fit chips serveras alltså i en kartong med två stora dressing skålar fast på varsin sida, så mycket för att minska på kcalorierna. SMART säger jag, det här ska jag defenetivt testa!
Påtal om ingenting så saknar vi Sydney väldigt mycket! Staden dyker väldigt ofta upp på nyheterna, och när vi ser Sydney på teven så känns som att man är på semster därifrån och att det är dit vi ska återvända när vi är klara här borta. Det är defenetivt en stad jag skulle kunna tänka mig att bo i. Men ni behöver inte oroa er, vi saknar er mer än vad vi saknar Sydney och jag skulle enbart bosätta mig där om jag kunde övertala både vänner och familj att följa med.
Idag påväg hem från mataffären åkte vi förbi någons tomt, där det stod sju kängurusar. Dem flesta sprang iväg då dem blev rädda för bilen, men vi stannade och jag fick en bra på bild på en av dem. Vi har sett flera hundra men man blir aldrig van, lika förundrad varje gång.
It's a first time for everything, jag har aldrig tidigare firat påsk i Australien. Idag är jag ledig så dagen ska spenderas med farmor för påskpresent och påskäggs shopping inför hennes årliga skattjakt för knattarna. Här nere i centrum är det kaos, folket inne på KMART och Target fylls vagnarna (ingen överdrift) med enbart med harar och ägg. Om man tar svenskarnas överkonsumtion under högtider och gångrar den med cirka ett tusen så förstår ni vad jag menar. Crazy ..
Någon gång sista vecka på Mars 2011 bestämde min kärlek och jag oss för att bli VI. Två år har det gått sedan dess och det måste ju firas på ett eller annat sätt (någon gång när vi får tid). Trots att vi har haft våra ups and downs så hade jag inte velat ha det any other way. Vi är inte perfekta, vi är unga och har mycket att lära, men jag älskar allt med dig! Jag älskar hur du tar fram det bästa i mig, hur du får mig att känna att ingenting är omöjligt med dig. Sätter vi kompleterar varandra på och sättet vi stöttar. Alla med en partner känner förmodligen likadant, jag är bara så otroligt lycklig över att jag har hittat den personen som får mig att känna allt som man ska känna. Trygghet, lycka, värme, kärlek, glädje, spänning, saknaden som finns när du inte är här och pirret som fortfarande finns där när jag ser dig.
Jag älskar dig även när jag hatar dig. Jag hoppas på många fler år <3
Idag har höstvädret hittat till Perth. Det regnar, blåser är svinkallt och suuper mysigt (sålänge man får ligga inne under en filt med en bra bok). Yes tro det eller ej men jag har verkligen saknat mysväder. Att leva i Sverige hela sitt liv har gjort att man på något sätt verkligen "måste" ta vara på solen varenda gång den tittar fram. Så varje dag när det är sol här (vilket är hela tiden) känner jag ett slags tvång jag måste ut och ta en promenad osv. Idag jobbar jag från 16.00 till stägning nu ska jag njuta av vad farmor påstår är vinterväder (21 grader)
Det här fotot är taget precis utanför gymmet (nere i Midland). Vi bor uppe på berget där bakom i Pert hills. Vi trivs bra, men det är cirka en mil ner till civilisationen, därav bilköpet.
Micke hämtade mig på jobbet igår (uppe i Mundaring) och vi tog en sväng ner till Midland. Planen var att gå på bio, men tyvärr verkade alla filmer verkligen riktigt dåliga. Vi tyckte inte att det värt pengarna! (Jag har faktiskt sökt jobb på bion 1-2 dagar i veckan, i förhoppning om att kunna fylla ut min dö tid. Så vi får väll hålla tummarna att jag får jobbet, så att jag och micke kan få discount och se exakt alla SKIT filmer)!
Var i alla fall tvungen att ta kort när vi körde ner för att visa hur grym micke är som kör på fel sida. Jag känner mig inte det minsta otrygg. Vi har väll varit här så länge att det känns naturligt att han kör på denna sida av vägen nu.
I veckan köpte vi bil! Äntligen kan man ju säga då buss chauförrerna här kör så att jag vill spy varje gång. Mickes arbetskamrat Jamie var med för att pappersarbetet skulle gå rätt till. Tillsammans lyckades dem även få ner priset med hela 900 dollar från vad det var från början. (Motsvarande 6300 kronor). Så förhoppningviss är vår pärla en investering och vi hoppas att sälja den för minst 200 dollar mer än va dvi köpte den för, yeeey.
Kan passa på att gratulera min ena kusin Shamues (16 år, alldeles för tidigt) till körkortet. Hoppas att han inte kör på någon nu! & även min andra kusin Kiel som tävlade i sin allra första bodycompetion för ett par dagar sen och tog hem fjärde pris. Kiel jobbar som peronlig tränare och jag hoppas på att han vill ta sig tid med mig en vacker dag innan vi lämnar WA, man kan alltid lära sig mer om träning! =)
Bloggen har glömts bort något otroligt sedan vi kom till Perth men det beror ju som sagt på att vi är här för att jobba. Min duktiga kärlek jobbar långa dagar alla dagar i veckan och enligt honom trivs han bra så (lite tid bort från sin pain-in-the-ass flickvän, hehe). Han jobbar men en jämn gammal dude som heter Jamie, och tillsammans men honom verkar Mickes dagar bli en blandning av hårt jobb men även massor av skratt.
Jag har fått 3-4 dagar per vecka på cafet, vilket inte är fyskam då lönen är ganska bra men jag önskar såklart att jag kunde få mer. Resterande tid underhåller jag mig med att kolla information inför Asien resan, träna och läsa böcker som bara den (ska även bli bättre på att blogga). I skrivande stund sitter jag på DOME nere i Midland och utnyttjar deras gratis internet samt passar på att få i mig en frukt sallad, MUMS!
I fredags var Mike ledig och vi tog tillfället i akt att åka in till Perth city. Vi tog en sväng på shopping gatan, en titt på Belltower, åt lunch och kollade på ett välgörenhets event där folk rakade av allt hår, vilket gjorde att ett företag skänkte en viss summa pengar till Leucemi forskning.
Kan även passa på att utbringa ett hat mot the Australian goverment. Att vara medborgare i detta land har inte hjälpt mig över huvudtaget, och Micke har haft det 100 gånger enklare än mig att få både Medicare card och Tax file number. Efter 6 månader fick jag äntligen Medicare card och det på grund av att min faster var med och skällde ut dem. Tax file number har jag försökt skaffa dels en gång i Sydney för 5 månader sen, misslyckades. Även nu har jag försökt i en vecka. Allt älskling behövde göra var att göra en online application, jag däremot måste apply online och "attend to an intwerview". Man måste ha tre bevis på att jag är jag, och pass, bankkort och medicare card var giltiga bevis. Först går jag till en post outlet här uppe i Glen forrest, hon tar betalt stämplar och ger tillbaka kopian på dokumenten. Jag ringer tax file number och undrar vart i helskotta jag ska skicka dessa då det inte står någon adress på hemsidan. Hon förklarar att the post office jag gick till inte är kapabel till att utföra dessa och därmed är min kopia inte gilitg. Återigen tar jag mig till en annan giltig postshop och dem säger att bank adressen måste ändras till där jag bor nu istället för den i sydney. Jag går till banken. Går tillbaka och detta papper på adress ändring är inte heller giltigt! Allt börjar kännas som ett skämt vid detta stadie. Till banken igen. Dem skriver ut alla möjliga papper för att något ska vara rätt (väldigt hjälpsamma, go conmmonwealth bank liksom). Efter allt detta är ändå inte mitt medicare card bevis tillräckligt då jag inte fått the actual card. Fattar ni någonting? Inte jag heller. Underhållen har jag i alla fall blivit during my arbetslösa dagar. Men nu ger jag snart upp. Det är kanske inte meant to be for me to work här, I'm coming home! Det roligaste av allt är ändå hur min farfar fortfarande är fast besluten om att Australien är det absolut bästa landet i världen och att tax file number är en super smart idé, man kan aldrig lära en gamal hund att sitta. HEJA SVERIGE SÄGER JAG.
Farmor och farfar var igår över till min faster Lorine då hon fyllde år. När dem kommer hem har farmor med sig en påse från IKEA, innehållandes allt möjligt gott. Knäkebröd har jag saknat massor, då det inte riktigt finns här. Vi fick även varsitt presentkort. Just nu är hon verkligen min favorit släkting av alla, haha! THANKS LORINE
Hängades på väggarna här hos farmor och farfar finns det en massa otroligt vackra bilder på mig som ung. Ingen skönhet direkt, tur att man blev snyggare med åren :) Varsegoda att skratta ..
Här har det inte hänt så mycket på senaste tiden. Mike har gått upp fyra/fem på mornarna och jobbat på riktigt bra ute i hettan. Jag är otroligt stolt över min man. Än så länge trivs han bra och lönen den är inte fyskam den heller.
Själv har jag sprungit ut och delat ut sammanlagt 30 resumés, fått sammanlagt 9 svar och utav det haft 5 intervjuer. Jag blev erbjuden ett full time supervisor jobb där jag skulle vara mini chef över servitriserna, inte riktigt min grej och dem ville ha mig i minst 6 månader.
Jag har däremot redan blivit anställd på ett fik som heter Dome, minst två dagar i veckan kommer jag att få och beroende på hur bra jag är med kaffe maskinen och hur jag hanterar köket så kan jag bli erbjuden fler dagar. Start måndag.
Vi har gått ett par promenader ner till Midland. Idag i stekande värme, utan solskyddsfaktor och med svinvarmt vatten. Väldigt fin walking track däremot och man kan se hela vägen till staden Perth.
Tidigt imorse gick vi upp och Mike var iväg redan vid kvart i sex. Det kändes konstigt att jag för första gången på väldigt länge skulle vara utan min kärlek (vi har varit med varandra för mycket, men jag överlevde). Mickes första arbetsdag på länge vart inte som planerat. Då det idag regnade i Perth (vilket är väldigt ovanligt) fick han istället för arbete på vägarna följa med Craig och bränna skyltar. Vid elva tiden var han hemma för rast och därefter skulle han jobba några timmar till på deras farm. Jag fick följa med och kolla på min kusins häst .. Förhoppningsviss regnar det inte imorgon och Mike kan börja jobba på riktigt.
Imorgon ska jag dela ut massa resumés. Jag vill inte kollar på hästar, jag vill jobba!
Det är ren underhållning att bo tillsammans med min farmor och farfar. Dem bråkar och skriker på varandra hela tiden "Shut up Leonie", "No you shut up Robert" och min farfar tror att han är kungen av teknologi. Att hitta en sång på youtube (på teven) tar fem minuter så han blev väldigt imponerad utav Mikes tio sekunder. Nu ska vi sova, här har ni en bild på en stolt farfar med en av sina pokaler som hans häst har vunnit.
Tidigt på morgonen landade vi i Perth och sedan sov vi i princip hela dagen. Vi hann dock med att gå ner ner till Craige för att säga hej och prata jobb (Mike börjar redan på måndag). Vi åt även världens godaste middag efter ett par månader med nudlar. Här är en bild på vårat rum
Denna dag spenderades med stor handling. Vi erbjöd att betala för vårat, erbjöd att ta det billigaste märket och struntade gärna i att inhandla vissa produkter. Farmor total vägrade dock och storhandlingen gick på 130 dollar VS våra (i vanliga fall) 20 dollars storhandling. Efter det tog jag och Mike en sväng runt i Midland shopping center, jag delade ut ett par resumes och sen åt vi på Miss Mauds som är ett svensktägt cafe. Vi gick även förbi en djuraffär som hade hundvalpar, riktigt hemskt och jag ville ta med mig varenda en hem. Förstår nu varför detta är förbjudet i Sverige.
Bästa av allt är att här i Midland finns vårat gym. JETTS 24/7 jag har saknat dig! Vi gick dit och körde ett lång pass, testade maskinerna och körde igenom hela kroppen. FY TUSAN VAD SKÖNT! Till vår stora glädje så var vi inte alls så svaga som vi trodde, och passet gick otroligt mycket bättre än väntat. Nu kommer vi att bo på gymmet och om en månad ska ni se är vi tillbaka där vi var när vi lämnade Sydney.
