Vad kan vi säga om Melbourne. Tyvärr inte mycket alls, men jag tror defenetivt hade vi hade gillat staden om vi hade stannat längre, ett minus var dock att vädret kunde gå från stekande varmt till svinigt kallt på några minuter. Inga kort togs men vi hann med att gå på Victoria night market och ta en snabb tur genom staden.
Klockan är tolv och vi sitter redan på flygplatsen då incheckningen är klockan 4.30. Flyget går 6.30 och vi är framme redan 7.50 på grund av en tre timmars tid skillnad mellan Perth och Melborune (så imorgon kommer vi vara enbart sju timmar före er vilket gör det lättare att prata på Skype). Det ska bli spännande att åka till Perth, jag trivs bra där och hoppas Micke kommer trivas lika bra som jag. Micke har redan jobb hos min farbror (tack pappa för alla hjälp!) och jag ska börja sökandet redan imorgon. Vilka skit jobb som helst är välkomna, bara jag får jobba. Förövrigt ska jag bara njuta av farmor och farfars gästrums säng samt att kunna bränna bort några semesterkilon på gymmet.
Efter fyra timmar sömn, ringde klockan 05.35 och vi gick upp i Cairns för att ta shuttle bussen till flygplatsen. Några timmar senare befann vi oss i Melbourne väntandes på bussen som skulle ta oss ut till Rochester. Väll framme var det ingen som svarade när vi ringde. Vi letade upp det ända hostlet i byn, och vart tillsagda att sätta oss och vänta. En timme senare meddelade dem oss att det enbart fanns en enkel säng kvar på hostlet och att vi kunde dela den. Okej tänkte vi det får väll funka ett par nätter, sålänge vi får jobba och tjäna pengar. På telefonen innan hade vi dubbelkollat ett flertal gånger om att lönen skulle vara 15 dollar / timme och att vi skulle få plocka vindruvor, vi hade även kollat upp hemsidan som såg profesionell och trovärdig ut. Vi ville dock dubbelkolla en sista gång till för att vara helt säkra och fick svaret "No you are going to pick tomatos and it's 1.50 dollar per bucket". Värt att nämna är att en bucket är skit stor vilket resulterar i cirka 25 stycken per dag. Så efter 8 timmars jobb innebärande att vi skulle tjäna cirka 38 dollar per dag - 18 dollar per natt för sängplats = 20 dollar, vilket är 140 sjävla kronor per dag i ett land som är dyrare än Sverige (?) VÄRT! Man har ju hört om dem som blir lurade, och trots våran nogranna efterforskning så blev vi också det. Micke var stark som vanligt, men jag bröt ihop. Så vi vägrade stanna kvar på hostlet för att inte bli skyldiga dem ett skit, och på gatan träffade vi två väldigt snälla tyskar som lät oss sova i framsätet på deras bil. Så denna natt lyxade vi till det med tre timmars sömn i väntan på ett tåg tillbaka till Melbourne. Väll framme ville vi hitta ett ställe med gratis internet så att vi kunde leta efter nytt farm jobb då vi inte har lust att slänga pengarna för flygbiljetterna hit i sjön. Efter flera kilometers promenad hittade vi ett ställe, ringde lite samtal, utan vidare lycka så gick vi därifrån. Några fler kilometers promenad och vi var äntligen framme vid vårat hostel (där man såklart inte får checka in förens klockan två).
Jag är inte ledsen längre, inte arg längre. Vi ville egentligen klara oss själva ett tag till men jag har gett upp. Vi har bestämt oss för att åka härifrån till mina släktingar i Perth. Forsätta leta farmjobb därifrån eller bara ta jobb i stan. Där kan vi träna på gym igen, äta bra mat och sova i vettiga sängar, ha tillgång till internet, bada i pool och bara kolla på teve om vi inte känner för att göra ett skit. Dont worry everything is gonna be alright liksom. Ville bara att alla skulle veta att vi är okej, vi mår bra, vi har löst problemet tilllsamms (tacka som fan för att min kärlek finns här och alltid stöttar mig) nu ska vi fortsätta att "leva livet" här borta (haha) imorgon natt blir återigen en natt med lite sömn på flygplatsen men därefter förhoppningsviss kan vi börja om från noll, tjäna lite pengar o hare gött. Life is a rollercoaster, just gotta ride it
Här får ni dem mest charmigaste bilderna från hela resan!
Ben and Sebastian
Jag har åtminstonde ett fint lakan
SMILE LIFE IS GOOD =)
Världens oskönaste sätt att sova
TRÖÖÖTT
När saker inte kan bli värre, då kom spöregnet, just lika a movie =)
ÄNTLIGEN, Dag in och dag ut i en vecka har vi suttit här på Wicked travel för att hitta jobb. Jag har deppat ihop, varit trött på att bada och sola bara för att det inte längre är vårat val, känt mig fast i Cairns, och ÄNTLIGEN. Vi har vi fått ett farmjobb (vi ska plocka vindruvor) nere i Melbourne. Vi är så sjukt redo att börja jobba, efter två månaders semster kliar det i kroppen och vi vill jobba arlset av oss. Vi får jobba alla dagar i veckan och hur många timmar vi vill, om vi vill. Vi börjar med två månader och sen får vi se om våra kroppar klara en till. Imorgon går flyget mot MELBOURNE, 09.10.
Vår matkorg för 5 månader sen: Kycklingfile, lax, avocado, kvarg, keso, "önos" lågkalori jordgubbssylt, kanel till min gröt, funlight sötat med stevia, kalkon, tonfisk, "västan" låg kcalori ost, jordnötssmör, grönsaker, frukt, ägg, valnötter, soyapuffar och massor av vassleproetein och Casein till mitt Caseinfluff. SAKNAR!
Dagens matkorg: Vi skrattar varje gång vi går och handlar.Nudlar 12 pack för 30 kronor, 500 g pasta för 5 kronor, 10 frallor för 7 kronor, tomatsås för 4 kronor, Ett paket Cornflakes för 14 kronor. Äpplen, chips kan tillkomma vissa dagar och på McDonalds kan man även köpa en strutglass för 3 spänn., DEAL!!
Vad jag vill komma till är att idag sprang jag för första gången på två månader, jag skyller gärna på värmen här borta, men sanningen är att min kondition är körd i botten. Micke är grymt mycket bättre. Min powerwalk på fyra km gick bra men joggingen på 1 var ett skämt. Imorgon ska vi springa igen, då kanske jag orkar två! Haha! Saknar gymmet och tunga vikter!
Dagen har bestått av morgon bad i stekande sol och eftermiddags bad i spöregn. Misslyckat jobbsökande på morgonen och misslyckat jobbsökande på eftermiddagen. Vi har än sålänge fått två erbjudanden en med alldeles för lite betalt och ett annat som vi aldrig skulle hunnit flyga till med så kort varsel. Vi har haft alldeles för mycket tur under resans gång så kanske är det nu våran tur att ha lite oflyt. Ni undrar förmodligen varför vi så gärna vill stå och slava på en farm och plocka frukter i stekande sol (?) Dels för att när jag och Mike bor i en storstad (som de två storsparare vi är) går det plus minus noll, även för att farmjobb kan på vissa ställen vara riktigt bra betalt och det skulle ju inte sitta helt fel att pengar kvar när man kommer hem till Sverige och är arbetslös.
Påtal om ingenting, såhär ser jag ut när jag har glömt solskyddfaktor när solen bräner och tittat under vattnet en hel dag. Mikes min representerar vår besvikelse över att vi inte får något farmjobb!!!!
I söndags var det utgång med massa snyggingar. Även ikväll ska vi slå oss samman med dessa underbart sköna människor. Sista träffen innan dem flyger till Melbourne, kommer sakna dem som bara den!! =(
Dagen började tidigt även idag och dykning var dagens aktivitet. Jag trodde att vi skulle dyka vid någon ö nära land, men båten styrde oss rätt ut mot havs och stannade där vi inte kunde se land åt något utav hållen. Dykningen gick riktigt bra, inget gick fel och jag fick inte panik som när jag och Micke dök i turkiet. När vi snorklade såg vi en riktigt stor barakuda och massor utav "hitta nemo", och när det äntligen var dags för oss att dyka så såg vi tro det eller ej en HAJ, äntligen! En väldigt söt liten haj på 1.5 meter simmade förbi oss, men ändå. det gjorde hela vår dag. Nu är der bara fyra dagar kvar i Cairns, sen har vi inte en blekaste om vart vi tar vägen, melbourne eller perth. Time will tell!
Tidigt som f*n imorse, kom bussen som skulle ta oss till Tully river. Idag stod waterrafting på schemat &även denna överlevde vi). I början var jag och Mike något besvikna, för mycket snack och lite åka. Men efter ett tag vart det bättre och vi fick hoppa från klippor, åka under vattenfall, forsarna vart bättre och vi fick hoppa ur båten och flytta ner på vissa ställen. Det var elva båtar och cirka nio av dessa var asiater & jag måste medge, jag älskar asiater! Dem nickar, svarar ja, skrattar och säger saker som dem inte har någon aning om vad dem snackar om. Tjejerna är super gulliga och killarna sjukt roliga. En av båtarna välte och en japan kommer upp ur vattnet skrattandes och säger "I lost my foot" (han hade tappat sin sko). Dagen i sin helhet blev tillslut riktigt bra. Nu blir det reunion med John och Andy på Pj:s. LATERO
Flera hundra trappsteg, äntligen uppe. Fyra personer innan som ska hoppa, innbärande väntan som får mig att skaka, andas tyngre och hjärtat slår hårdare än någonsin. Ynka 50 meter är Australiens högsta och ända Bungyjump.. Vilket jag kan säga räckte för min del. Jag har aldrig varit med om något läskigare, aldrig. Samtidigt så otroligt underbart och fantastiskt. Jag vill hoppa igen och igen och igen! Här kommer hundra tusen bilder bara för att jag är så stolt över att jag klarade det!
Ikväll ska vi slå på stor och fira genom att gå o äta på en restaurang bredvid hostlet som erbjuder 5 dollar menyer, hur bra? Happy valentines day allihopa, massor av kärlek önskar Micke och Michelle <3<3
Väll framme hade vi inte en blekaste om vart vi skulle, då vi inte bokat ett hostel. Vi kom fram till huvudgatan och gick in till Global Waterfront, och insåg att vi även hade vouchers där. Inte det bästa hostlet här i Australien kanske, skulle inte rekomendera det till någon. Men vi valde att ta ett privat room för första gången på hela resan, annars har vi alltid bott med minst fyra andra människor. Så 16 dollar per prson var ett överkomligt pris. Jag har hunnit boka in bungyjump för imorgon, waterrafting och diving. Vi har även hunnit ta en sväng till Lagoonen här i Carins för att svalka oss, innan vi sprang till wicked travel för gratis wi-fi = söka jobb.
Sanningen om vårat ständiga sökande på gratis wi-fi. Här spenderades gårkvällen. Två kalla rumpor och många myggbett är faktiskt riktigt värt en timme av av lite socialisering med dem där hemma! =)
Alarmet stod på 06.00 då vi klockan 07.00 äntligen skulle få kasta oss ut från ett plan för allra första gången i våra liv. Vädret var tyvärr inte på våran sida så vi fick skriva på papper för att sedan åka tillbaka till hostlet och vänta, vänta och vänta. Jag trodde aldrig att vi skulle få hoppa, tills en tjej plöstligt kastar upp dörren till vårat rum och skriker "Skynda er, bussen går nu, vi ska hoppa". Vi får titta på en dvd som visar hur man hoppar ut och hur man landar. Därefter blir vi informerade om att vi är i grupp numer två, vilket innebär mer väntan. Jag hinner bli nervös, arg för att vädret kanske hinner bli dåligt, vara sjukt taggad till nervös igen och få ont i magen. Bussen till flyget tog 20 minuter, även flyget tog 20 minuter. Mike satt närmast öppningen och jag strax bakom, utsikten var gudomlig och känslan inför att man snart ska kasta sig ut var helt obeskrivlig. Röd lampa tänds - vi sätter på oss glasögonen, gul lampa tänds - öppningen öppnas till max och kylan tar sig in, grön lampa tänds - innebärande att Mike far ut ur planet. Fem sekunder senare även jag. Vi gjorde volter, jag hann älska livet, jag hann frysa, jag hann tänkta "ta inte slut än, snälla" och jag bara log, hela vägen. Det var sjukt, helt sjukt jäkla obeskrivligt underbart, det bästa jag någonsin gjort och jag vill göra det igen flera hundra gånger till. SVINGGRYMT kan inte ens mäta sig med hur bra det va. Micke fick även styra sin fallskärm! Tyvärr finns det inga bilder då det skulle innebära nudlar för oss till dess att vi hittar jobb, detta får duga.
Hostlet i Mission beach (Absolute Backpackers) kändes som ett spa. Riktigt fräsht var det, och personalen var väldigt trevliga. Gillar även poolen samt deras skyltningar.
Kvälls promenad till stranden, där man dock inte får bada på grund av maneterna, eller magneterna som Micke säger.
Jag och Micke försökte oss även på en hopp bild men eftersom att vi är så otroligt "synkade" så var alltid denna ena i luften då den andra var på marken.
Backpackingen är inte alltid en dans på rosor, vi har ju även denna långa dryga väntan från utcheckning till bussfärd som inte är så rolig. Samt att resan från Airlie till Mission beach tog 9 timmar.
Våra sista dagar i Airlie beach. Kvällen bjöd på utgång med några från båten och gratis mat (bästa) om man köpte en drink. Efter middagen gick vi tillbaka till hostlet för ett kärt återseende med vårt älskade goon samt bekanta från tidigare på resan. "It's only christal meth" " Want more? Only 50 dollar" "You have now ten more minutes" "Was labach du?" "Red wine for all the singel ladies" Många internskämt och skratt senare så bestämde vi oss för att gå till en klubb med riktigt dålig musik, många härliga dansteg blev det innan vi begav oss till en annan klubb där det enbart var 20 personer denna härliga söndags kväll. Klockan slår 02.30 och vi ska gå, Micke bestämmer sig för att "The only way to get out is to get trown out". Jag agerar patry popper, dissar den iden och vi går hem och sover. Lyckad kväll och trevligt sällskap!
Jag står i havet, kollar ut mot vågorna. Väntar på att nästa stora våg ska kasta mig bakåt i en rörelse som känns i hela kroppen. Bakom mig. En hel stad på stranden, skyskrapor som når himmelen och en perfekt bild som får mig att känna att jag är i paradiset. Men ändå. Jag blir hemmablind, tar utsikten förgivet, tittar aldrig bakåt men står spännt och väntar in nästa våg. Då slår det mig. Personligheten är vackrare än utseendet. Insidan är vad som räknas.
Två dagar på en båt, ett bränt ansikte och många fina minnen. Whitsundays seglingen var flera hundra gånger bättre än vad jag trodde att de skulle vara. Vi såg sköldpaddor och riktigt stora fiskar, en barakuda och hitta nemo, spindlar och ödlor,matat havsörnar och sett en stingrocka. Jag önskar att vi hade haft en undervattens kamera då fiskarna var så nära som man kan komma och överallt. Paradiset, här får ni massor av bilder, dessa får tala för sig själva.
Dagen har bestått av incheckning på detta super coola regnskogs hostel som kostar enbart 80 kronor natten, återträffar med en hel den personer vi mött längst kusten,
och bad i Airlies lagoon då det trots molnigt väder ändå är varmt och kvavt.
Nu är klockan halv sex här och jag och mike planerar snart att sova, då vi är grymt trötta efter kvällens bravader (Kommer aldrig glömma Johns teater om hur vi glider in i Airlie med en limo, i våra illa luktande övernattningskläder on the street).
Om ni läst inlägget innan så kan ni nu förstå varför vi var oerhört glada över att lämna Agnes Water igår, men turen var inte på vår sida än.. Klockan 17.05 steg vi på bussen med världens mest illa stinkande och irriterande personer. Knarkare som inte duschat, flera rökare som sprang in och ut och rökte, folk som satt och lät med godis påsar klockan tolv på natten samt vissa som pratade högt i telefon. När vi tillslut kom fram till Mackay klockan 00.45 inser vi att Greyhound bussen inte stannat i närheten utav standens central utan mer i utkanten. Hostel/Motel kunde vi glömma så trottoaren/handuken fick agera madrass samt vårt strandlakan täcke (det positiva var att jag fick sova bredvid min kärlek som jag inte gjort på flera veckor). Klockan fem kommer nästa Greyhound buss och Andy hoppar på den för att kunna hyra en bil i Airlie beach och sen köra till Mackay för att hämta oss. Det börjar regna så jag, John och Mike uppgraderar oss till bänkar utanför macken och sover lite till. Efter förvånansvärt många timmars sömn på gatan anländer nästa buss 07.10 och alla tre kom med. Äntligen var vi påväg till Airlie beach!
Väll framme möts vi av spöregn, men staden verkar jätte trevlig och mysig ändå. Nu har vi en natt här i staden innan vi imorgon ska ut och segla på Whitsundays i två dagar! På bilden ser ni Mike och världens skönaste dude från UK.
The town av 1770 var en rikitgt besvikelse!Stranden var avstängd på grund av vädret, då flera djur har dött och havet bestod av enbart smuts och baciller.
Det mest farsinerande under dessa dagar var fladdermössen som flög över hostlet (flera tusen)
Underhållningen för oss bestod mest av att hänga på wi-fi, spela lite sänka skepp och ...
... öva handstående mot en vägg (Micke är sämst och lyckas hela tiden landa på huvudet)
Dessa översvämningar som var för någon vecka sen och dessa bussar. FY FAN. Att planera resan är ett helvete. Eftersom att bussarna varit inställda så länge upp till Airlie beach så är bussarna totalt fullsatta i flera dagar framöver. Hela kvällen igår satt jag och Mike och letade efter lösningar. Imorse fick vi tips att man kan åka med lokal buss från Agnes Water till Miriam Vale för att därifrån åka till Mackay för att därefter åka till Airlie Beach och trots allt faktiskt hinna med vår Whitsundays trip. Ja ni ser vilket pussel det är, jag hatar dessa översvämningar. Nu verkar det i alla fall som att allt har löst sig och jag har bokat alla bussar i förväg för att slippa detta problem att uppstå en gång till. Positivt är att vi tro det eller ej har gratis Wi-fi på detta hostel! Mammor/pappor/syskon/vänner, Skype? Kram
Hela gänget sitter och kollar på Amerikansk fotboll i väntan på bussen som går mot Town of 1770 Agnes Water (måste dit bara för att namnet är så coolt). För natten har vi bokat rum på 1770 beachside backpackers, vilket halva vår grupp från Fraser tydligen också har gjort! Så än behöver vi inte skiljas åt :)
Fraser Island var otroligt! Tackvare alla underbara människor vi har träffat så blev denna upplevelse ett minne för livet. Vi har skrattat varje dag, vi har skapat internskämt "It's amazing", "for fuck sake not the saltwater" med mera. Dessa människor har satt sina spår och helst av allt vill jag att dem följer med hem till Sverige. Vi har sett dem mest otroliga stjärnhimmelen någonsin (går inte ens att förklara), vi har druckit och spelat spel, badad i vackra sjöar och sandpooler, micke har kört på stranden och i terräng, vi har "brottas" med dingos och matat catfish med sandflies, vi har sovit oskönt och vi har svettats, vi har älskat att åka bil och även varit spyfärdiga på de allra guppigaste vägarna.Jag har klivit i människo skit.. För utom det så har vi har haft så jäkla kul och vi har njutit av livet.
Här sitter vi och väntar på att bussen ska avgå (tre dagars sol har gjort sitt och äntligen är vägarna öppna igen) Vid fem tiden kommer vi till Hervey Bay och då ska vi tillsammans med hela gruppen åka och handla mat samt gå på genomgång av information, för imorgon bär det av på jeep safari på Fraser Island.
