surfersparadise.blogg.se

Sanningen om vårat ständiga sökande på gratis wi-fi. Här spenderades gårkvällen. Två kalla rumpor och många myggbett är faktiskt riktigt värt en timme av av lite socialisering med dem där hemma! =)

 

 

 

Alarmet stod på 06.00 då vi klockan 07.00 äntligen skulle få kasta oss ut från ett plan för allra första gången i våra liv. Vädret var tyvärr inte på våran sida så vi fick skriva på papper för att sedan åka tillbaka till hostlet och vänta, vänta och vänta. Jag trodde aldrig att vi skulle få hoppa, tills en tjej plöstligt kastar upp dörren till vårat rum och skriker "Skynda er, bussen går nu, vi ska hoppa". Vi får titta på en dvd som visar hur man hoppar ut och hur man landar. Därefter blir vi informerade om att vi är i grupp numer två, vilket innebär mer väntan. Jag hinner bli nervös, arg för att vädret kanske hinner bli dåligt, vara sjukt taggad till nervös igen och få ont i magen. Bussen till flyget tog 20 minuter, även flyget tog 20 minuter. Mike satt närmast öppningen och jag strax bakom, utsikten var gudomlig och känslan inför att man snart ska kasta sig ut var helt obeskrivlig. Röd lampa tänds - vi sätter på oss glasögonen, gul lampa tänds - öppningen öppnas till max och kylan tar sig in, grön lampa tänds - innebärande att Mike far ut ur planet. Fem sekunder senare även jag. Vi gjorde volter, jag hann älska livet, jag hann frysa, jag hann tänkta "ta inte slut än, snälla" och jag bara log, hela vägen. Det var sjukt, helt sjukt jäkla obeskrivligt underbart, det bästa jag någonsin gjort och jag vill göra det igen flera hundra gånger till. SVINGGRYMT kan inte ens mäta sig med hur bra det va. Micke fick även styra sin fallskärm! Tyvärr finns det inga bilder då det skulle innebära nudlar för oss till dess att vi hittar jobb, detta får duga. 

 

 

Hostlet i Mission beach (Absolute Backpackers) kändes som ett spa. Riktigt fräsht var det, och personalen var väldigt trevliga. Gillar även poolen samt deras skyltningar.

 

 

 

Kvälls promenad till stranden, där man dock inte får bada på grund av maneterna, eller magneterna som Micke säger.