Blue mountains
Kategori: Backpacker tips
Ganska många mil väster om Sydney finns national parken Blue Mountains. Det var så häftigt, plågsamt, roligt, jobbigt, värt det, underbart att jag måste skriva hela dagen i sin helhet. Varning för super duper mega tråkigt inlägg för den som inte va där.
Alarmen var ställda på 07.00, tåget skulle gå kvart över åtta. Vi gick till townhall, köpte biljetter (16 dollar/person tur och retur) och tog ett tåg mot central station. På central station tog vi oss till Blue mountains lane (plattform 4/5) där tåget mot Katoomba skulle avgå. Inget krångel och smidigt som tusan, jag antar att väktarna är vana vid turister med mycket frågor. Tåget tog exakt två timmar.
När vi kom fram till Katoomba var det inte svårt att fatta vart man skulle. Följ kineserna! Finns det något magnefikt att fota så vet dem exakt vart dem ska. Man följde själva main street i byn (nedförsbacke) cirka 10 minuter senare kom man till en skylt där man kunde välja om man ville gå till echo point / the three sisters eller till katoomba falls. Vi gick mot the three sisters.
Vi valde en perfekt dag vädermässigt och utsikten kunde inte ha varit bättre.
Från denna utsikts plats kunde man se att folk gick på en hängbro borta vid three sisters, och jag var såklart tvungen att hitta dit!! In på turistinfo för att sno med sig en hop-on hop-off buss map som fick agera grattis karta, vilket fungerade utmärkt.
En familj frågade vänligt mig om jag kunde fota dem, sagt och gjort. På fem sekunder stod jag omringad av tre kineser som också ville fota familjen. Haha dem är fan roliga, allt ska fotas. Man undrar ju om dem har tid att kolla på alla bilder sen (?) Därfefter fick dem fota oss.
Mot three sisters, Giant stairway (only for strong walkers) visst tänkte vi, traskade på (halade oss neråt). Vi visste inte vad som väntade oss ..
Framme
Vi fortsatte neråt
In i Bushen för en 2.5 kilometers promenad
Det roligaste är att vi i slutat av dessa 2.5 kilometer förväntar oss en linbana som ska ta oss upp hela vägen.Så när vägen blir till trappor som pekar rakt uppåt, då är det bara att bita ihop och börja gå. Obeskrivligt trötta kommer vi kommer fram till Katoomba falls tar lite kort, vilar och kör på igen.
När man inte ens har kommit halvägs efter sjuttioelvatusen trappsteg, då jobbar inte benen självmant längre. Viljan tar över, man tittar inte bakåt och man siktar mot toppen. ÄNTLIGEN UPPE!
Skulle rekomendera alla att strunta i turerna man kan köpa för 105 dollar/person. Vi fick gott om motion, och jag känner inte att vi missade något. Vi är nöjda och vi betalade 16 dollar/person. Nu ska vi sova tidigt. Fötterna värker, benen skakar. Otrolig dag med många nya intryck, jag kommer trots rump-ont att somna med ett leende på läpparna. Godnatt
Min och Mikes väg
